Hej på er!

Vet att det är så längesen att man inte ens kommer ihåg när det va, men känner bara för att använda bloggen idag bara för min egen skull. Jag behöver komma ut ur min tanke-stress-bubbla, och då kan det funka att skriva lite. Ibland går det flera veckor innan man liksom stannar upp och blir medveten om att man lever. Jag går mest runt som en robot om dagarna och bara gör det som ska göras, utan att liksom ens säga hej till mig själv. Nu orkade jag inte mer av det. Klockan är 20:18 och jag har religionsprov imorn. Vid den här tiden brukar jag sitta och ha panik över att "jag inte kan något" (även om jag faktiskt egentligen kan, vafan) och i vissa fall gråter jag. Idag skriver jag i stället. Jag har som vanligt idag skjutit upp plugget, hittat på annat och gått runt och haft den inre stressen i magen i stället, men det har faktiskt varit gött på ett sätt. Nu har jag pluggat en stund, och det har känts ganska bra (trots att religion är det ämne jag förmodligen har svårast för i skolan). Jag tog precis en paus, skuttade runt i huset, luktade på blommorna i fönstret, kollade vilka böcker som stod i bokhyllan och bara försökte vakna upp. Men tjaa liksom! Mitt liv kommer lösa sig ändå, oavsett om jag inte får MVG på religionen. Okej, detta har jag (och min familj) intalat mig själv i mååånga år, och det sjunker då aldrig in. Men ändå, det är inte värt att se tillbaka på mitt liv som en jävla stresshög. Som jag brukar säga till min egen mor; CHILLA KVINNA! Borde nog hellre säga det till mig själv lite oftare.

OM det är någon som läst denna skiten, så förlåt. Det var mest för min egen skull. Nu ska jag sammanfatta kristendomen och sen ska jag fan se Big Brother utan stress. Provet får gå som det går. Hajdo!